.
detta var läänge sen ,
ibland går människor igenom jobbiga tider ,
det har jag gjort nu .
Min mark har skakats om ,
den gungar fortfarande , allt ja vill är att den ska stanna.
Sluta gunga o stå tryggt stilla .
Jag vill ´hitta min egen värld , en trygghet för bara mig .
Jag vill glömma minnen, stänga av hjärnan.
Bara få minnas min känsla som utlöste allt ,
känslan som fick mig att gå ut från mig själv.
Känslan som vägrade försvinna, som aldrig tog en annan väg än genom mig.
Jävla känsla !
Längtan efter fjärilar,
en stor tomhet som vägrade försvinna.
En liten, liten individ som inget hellre än det förflutna ville ha,
det förflutna med känslan o den härliga längtan.
All väntan o tro , men det kom aldrig , tomheten uppfylldes bara av rädsla o sorg.
Hur ska ja klara svaghet utan dig ?
Vad ska ta imot mig i mina fall nu ?
Avståndet o tystnaden gör ont , men tiden kommer hjälpa mig .
Avståndet gör det svårt ,
saknad av trygghet ? eller saknad som faktiskt menar allvar ?
Jag skriker efter den dagen då ja faktiskt kan ge mig själv ett svar ..
JÄVLA TRYGGHET .